HISTORIA

Prästgatan

Prästgatan är en liten, smal gata. Den går innanför Stockholms äldsta stadsmur som en gång omgav Gamla stans högplatå och har kvar sin ursprungliga sträckning från den korta delen norr om Storkyrkobriken till Österlånggatan.

Den ringlar sig på den västra delen av Gamla stan, och sträcker sig längs Stockholms första försvarsmur. 

Prästgatan är den gata i gamla stan som mer än de flesta andra har kvar sin medeltida stämning. Den har knappt förändrats alls sedan medeltiden.

De enda två öppningarna till Prästgatan är Kåkbrinken i norr och Tyska brinken i söder. Den norra delen av Prästgatan kallades förr för Stenbergsgränden, för att Greve Antonius von Steinberg hade bott där. Den södra delen kallades för Helvetesgränden, för att bödeln bodde där. Det sägs att man kunde höra skrik från de människor som bödeln hade avrättat när man passerade hans hus.

Vid hörnet mellan Kåkbrinken och Prästgatan finns en runsten inmurad i husgrunden och en kanonpipa i hushörnet. På runstenen står det: Torsten och Frögunn lät resa stenen efter sin son. Frögunn är ett hedniskt kvinnonamn och stenen antas vara från 1000-talet, huggen av en runhuggarmästare från Uppland.  Stenen har antagligen kommit hit som byggmaterial. Var den ursprungligen stått vet ingen längre. Kanonpipan placerades här någon gång på 1600-talet som hörnskydd mot de stora vagnar som började trafikera de smala gatorna.

På Prästgatan 78 föddes konstnären Carl Larsson 28 maj 1853. Skylten på fasaden som berättar detta sattes dit 1920 av Stockholmsgillet.